Jag vet inte om jag är trött i kroppen eller om de bara är ångest. Mitt huvud hänger inte med riktigt och jag känner mig ännu en gång som om jag går i autopilot. Gör de jag ska men finns inte riktigt där utan vaknar upp ibland när jag inser att "va fan håller jag på med?". Känner att jag missat så mycket, att jag har avstått så mycket på grund av arbete. Känner att jag kanske borde ha varit en vanlig tonåring utan jobb som bara pluggade och umgicks med sina vänner och festade då och då, då kanske jag inte haft denna ångest. Jag vet att jag inte är en del av något gäng, att jag inte har några direkta "tjejkompisar" eller "killkompisar" utan jag flyter omkring och hamnar lite här och där så ingen vet egentligen vart dom har mig. Ibland önskar jag att jag var en del av något, att ha någon att ringa till om de skulle hända något eller bara åka till någon en vardag och bara sitta och prata om onödiga saker eller träffas och kolla på film. Jag hade de ett tag men de försvann när jag började bli för upptagen (jobb). Fredriks död var en wake up call för mig. Livet är kort och vissa får inte ens chansen att leva. Jag lever men har inget liv. Jag vet inte vad jag strävar efter men något måste det vara för annars hade jag inte orkat leva som jag gör idag. Jag måste lära mig att leva i stunden, inte alltid vänta på de som kommer utan låta de så småningom komma utav sig själv utan att stänga av sig själv tills den dagen kommer. Jag vet att jag låter jävligt deprimerande men det är så de är och jag tänker inte skriva en kliché line om att "jag är ledsen men jag fejkar de med ett leende på läpparna". Nej. Jag har ofta ett leende på läpparna och de är för att jag är glad, jag är glad bland folk för jag trivs bland människor. Men visst även om man mår bra så behöver man en liten push som får en att fortsätta. Jag vet inte om de var rätt att skriva ner detta här men vet ni vad, jag orkar inte bry mig. Ingen tvingar dig att läsa men om du har, tack och ta vara på din vardag, varje dag! <3

Den här texten hade inte direkt något syfte utan behövde bara skriva. Life goes on och nu gäller det att bara tagga inför Chile men innan dess så ska jag njuta av de 9 dagar som jag har kvar här i Sverige :)