Kollar min mail och ser ett mail, "Travel reservation", känner en klump i magen. Jag kan inte tro att det sakta börjar närmar sig. Vill jag åka än? Kan jag åka? Den lycka jag känner inom mig är de för att jag är här eller är det bara just denna stunden i mitt liv där jag faktiskt känner mig lycklig. Kommer den lyckan finnas kvar i mig när jag kommer hem till Sverige? Jag säger inte att jag har de dåligt i Sverige. Har allt i Sverige men ändå så fattas de något när jag är där. Känner mig inte som mig själv. Känner mig så mycket mer levande här! Gillar att inte veta allt. Att inte vara säker på vart jag ska. Jag uppskattar allt de nya jag lär mig varje gång jag tar metron ut till en ny destination. Livet här är så annorlunda. Så fritt! Dom lever inte för pengarna, det älskar jag. Visst ekonomin är inte den bästa om man bor här. Man tjänar inte lika bra som i Sverige och man har inte ett så bra system som vi har. Men va fan, jag klarar mig utan pengar i överflöd. Med en säng, tak och mat så överlever jag. Det är sån kärlek bland folket. Visst landet har sina brister (host"flaites"host) men ändå vilket land har inte de. Här känner jag inte att det fattas något. Förutom folket man då saknar från Sverige men annars är det helt perfekt. Jag älskar att Chile inte är perfekt, för de är de som gör de perfekt i mina ögon, förstår ni? (:

Samtidigt saknar jag Sverige. Kommer ändå bli skönt att komma hem och veta vad man snackar om och veta vad alla andra snackar om (är inte så bra på vad alla ställen ligger här och vad dom heter). I Sverige vet man ändå att så här gör jag för att fixa de här och så här är det å bla, bla. Det är säkrare i Sverige, ett säkert kort. Jag har jobb, familj, vänner, kärlek och boende...

Är inte de alla ingredienserna till lycka?
Va fan är det som fattas?