Om man kunde radera en dag från sitt liv så skulle jag valt denna dagen!

Sov dåligt, eller sov inget alls rättare sagt. Jobbade 7 - 15. Åkte till stan för att lämna en sak och köpa EN grej men kom hem med tio typ. I alla fall..

Händelse nr 1.  Jag skulle gå över ett övergångsställe och snubblade på en metallspiral och föll som en pingvin på mage och slog i knäna stenhårt. Det var nog en rolig syn för billisterna, haha..

Händelse nr 2. Köpte fel strl på skorna som jag gick runt i hela stan och letade efter!

Händelse nr 3. Jag åkte till A6 och provade jeans inne på Bikbok, i alla fall.. När jag står där inne och försöker få av mig ett par jag provat så fastnar fötterna i byxorna och jag lutar mig mot foten jag har ont i, tappar balansen och faller ut från provrummet med byxorna nere vid fötterna och pang rakt ner på marken men rumpan i luften. FY FAN VA PINSAMT, HAHA!

Händelse nr 4. Jag gick till toaletten för att skämmas lite för de som just hänt inne på Bikbok och när jag stänger dörren så smäller jag igen och har handen emellan så jag klämmer fingrarna, så jävla ont!! Sån klant, haha..

Händelse nr 5. När jag skulle ta bussen till stan från A6 så hoppade jag på fel buss och fick hopp av mellan hållplatser, också pinsamt.

Händelse nr 6. När jag väl kommer till stan så är inte tåget där så jag kollar på anslagstavlan och de står något ställe jag inte känner igen så känner jag på mig att de är tåget längst bort och självklart har jag rätt. Så jag försöker springa halv haltandes med ont i foten och knäna, för tåget går om en minut! Missade INTE tåget, thank GOD! ... poängen var den att typiskt att tåget ska stå längst bort i stationen!!!!!!

---

Och nu sitter jag hemma och kollar på fotboll och som mamma alltid sa när jag var liten "hemma kan inget ont ske" :)  (dock vet jag nu när jag är äldre att de är lögn men när man var liten var tryggt att veta de, haha).. Men nu vet jag till nästa gång att om dagen börjar dåligt stanna hemma så slipper jag skämma ut mig för allmänheten!

Äntligen har jag börjat komma ur den lilla bubblan jag levde i ett tag. Det började i höstas, jag tappade lusten för allt och man går igenom dag för dag precis som en rutin. Man känner ingen direkt glädje för något men även ingen sorg. Man bara går runt i "autopilot" gör de man ska och låter tiden gå. Julafton minns jag inte. Jag var trött och ville inget annat än lägga mig för att gå och jobba nästa dag igen. På juldagen så försökte jag komma ut min bubbla genom att dra ut med ett gäng  tjejer. Kvällen slutade upp med att jag hamnade på akuten för jag blev knuffad ner för en trappa. Som tur var bröt jag inget men blev två olika stukningar och sträckt fotsula, kryckor i några veckor. Har varit instängd i lägenheten, inte haft något att göra för att jag inte ha kunnat göra något men nu äntligen så har jag börjat kunna jobba och träna lite smått och jag mår bra. Finally! Jag ska nu sätta igång med att faktiskt leva mitt liv istället. Skitsamma att jag inte är säker på vart jag ska plugga, skitsamma att jag inte har säkert jobb, skitsamma att jag inte har kontakt varje dag med vänner, skitsamma att jag inte vet något alls just nu! Jag mår fan bra ändå. Visst jag har gått upp något kilo nu när jag bara suttit och käkat i typ en och en halv månad men de ska de bli ändring på, haha. Jag kommer gärna i form med någon, alltid bra att ha ett stöd eller någon som pushar än när man helst vill ligga på soffan och halvsova :P