Äntligen har jag börjat komma ur den lilla bubblan jag levde i ett tag. Det började i höstas, jag tappade lusten för allt och man går igenom dag för dag precis som en rutin. Man känner ingen direkt glädje för något men även ingen sorg. Man bara går runt i "autopilot" gör de man ska och låter tiden gå. Julafton minns jag inte. Jag var trött och ville inget annat än lägga mig för att gå och jobba nästa dag igen. På juldagen så försökte jag komma ut min bubbla genom att dra ut med ett gäng  tjejer. Kvällen slutade upp med att jag hamnade på akuten för jag blev knuffad ner för en trappa. Som tur var bröt jag inget men blev två olika stukningar och sträckt fotsula, kryckor i några veckor. Har varit instängd i lägenheten, inte haft något att göra för att jag inte ha kunnat göra något men nu äntligen så har jag börjat kunna jobba och träna lite smått och jag mår bra. Finally! Jag ska nu sätta igång med att faktiskt leva mitt liv istället. Skitsamma att jag inte är säker på vart jag ska plugga, skitsamma att jag inte har säkert jobb, skitsamma att jag inte har kontakt varje dag med vänner, skitsamma att jag inte vet något alls just nu! Jag mår fan bra ändå. Visst jag har gått upp något kilo nu när jag bara suttit och käkat i typ en och en halv månad men de ska de bli ändring på, haha. Jag kommer gärna i form med någon, alltid bra att ha ett stöd eller någon som pushar än när man helst vill ligga på soffan och halvsova :P