Känner att ångest sakta äter upp mig

I'm reaching a breaking point

.

God kväll! Klockan är 20.30 och jag och mormor kom precis hem från stan. Vi stack tidigt på dagen och har inte stannat en sekund sedan dess. Min mormor är som ett skott när hon shoppar. Herregud! Man typ springer efter henne och hennes lilla vagn som hon släpar på. Hon typ "behöver penna", pip, "ditåt", go!.. Uff, har sån huvudvärk efter denna långa dag. Ska ta och göra lite övningar och träna lite lugnt och sedan duscha och hoppa i säng för jag orkar inte mer idag. Imorgon bär de av mot nya äventyr med min mormor, haha, fast nu ska vi springa marathonloppet åt ett annat håll, en annan del av stan. Får se hur de går. Ska ta på mig jogging skorna, ta med vattenflaska och klä mig bekvämt. Wish me luck people!

Puss.

Hade skrivit ett inlägg men fucking internet la av och inget sparades och eftersom jag inte har tålamodet att hålla på att skriva om de så får ni helt enkelt inte veta va de va jag skrev, för jag minns inte. Hahah... Men grattis till mig själv som har gått ner hela 6 kg, nu är de bara 4 kilo kvar så jag når min idealvikt, ihi..
Peace!

Kollar min mail och ser ett mail, "Travel reservation", känner en klump i magen. Jag kan inte tro att det sakta börjar närmar sig. Vill jag åka än? Kan jag åka? Den lycka jag känner inom mig är de för att jag är här eller är det bara just denna stunden i mitt liv där jag faktiskt känner mig lycklig. Kommer den lyckan finnas kvar i mig när jag kommer hem till Sverige? Jag säger inte att jag har de dåligt i Sverige. Har allt i Sverige men ändå så fattas de något när jag är där. Känner mig inte som mig själv. Känner mig så mycket mer levande här! Gillar att inte veta allt. Att inte vara säker på vart jag ska. Jag uppskattar allt de nya jag lär mig varje gång jag tar metron ut till en ny destination. Livet här är så annorlunda. Så fritt! Dom lever inte för pengarna, det älskar jag. Visst ekonomin är inte den bästa om man bor här. Man tjänar inte lika bra som i Sverige och man har inte ett så bra system som vi har. Men va fan, jag klarar mig utan pengar i överflöd. Med en säng, tak och mat så överlever jag. Det är sån kärlek bland folket. Visst landet har sina brister (host"flaites"host) men ändå vilket land har inte de. Här känner jag inte att det fattas något. Förutom folket man då saknar från Sverige men annars är det helt perfekt. Jag älskar att Chile inte är perfekt, för de är de som gör de perfekt i mina ögon, förstår ni? (:

Samtidigt saknar jag Sverige. Kommer ändå bli skönt att komma hem och veta vad man snackar om och veta vad alla andra snackar om (är inte så bra på vad alla ställen ligger här och vad dom heter). I Sverige vet man ändå att så här gör jag för att fixa de här och så här är det å bla, bla. Det är säkrare i Sverige, ett säkert kort. Jag har jobb, familj, vänner, kärlek och boende...

Är inte de alla ingredienserna till lycka?
Va fan är det som fattas?

Vet ni hur jag blev väckt i morse förresten (glömde berätta de). Klockan var 6.00 och jag öppnade ögonen för hörde något konstigt ljud. Sitter de inte en stor, fet, vit/grå katt på min mage och stirrar på mig medans svansen viftar sakta fram och tillbaka. VA FAN KOM DEN STORA VIT/GRÅA FETA KATTEN IFRÅN?! Jag höll på att skita på mig.. Dom som bor under detta tak har tre katter två svarta och en brun.. Va fan kom den här vita katten ifrån? Gick några sekunder och katten fick ryck hoppade runt överallt och sedan flög den ut genom fönstret... Jag var fucking scared, började skratta nervöst för mig själv.. Hahah..

Har inte sett katten igen på hela dagen.. So wierd..
Har detta någon gång hänt dig? Berätta för mig.. Ge mig tips! What should I do?
(haha)

Jag vet inte hur jag lyckats gå ner fem kilo när jag ätit mer än någonsin här och levt livet utan att bekymra mig över något. Tänka sig vad simpelt de var att gå ner i vikt. Kanske ska fortsätta min "diet" och gå ner 5 kilo till så att jag känner mig nöjd med mig själv (viktmässigt"). Nej jag är ingen "gud-jag-är-så-fet-ingen-tycker-om-mig" människa men visst jag skulle inte klaga på några kilo mindre. Så nu ska jag faktiskt sköta mig och äta ordentlig och inte slarva så mycket som jag gjort på sistonde och börja dra ut och springa lite mer. Sluta dricka så mycket läsk och alkohol, haha, tro de eller ej men de är fan svårt att låta bli de här.
 
Men de får vänta några dagar till för just nu ligger jag i sängen med feber och ont i hela kroppen. Halsen känns svullen och jag har inte ens ork för att gå på toa. Just nu vill jag bara ligga i sängen, att de ska vara svalt och ha en massa gott å äta och jävligt bra filmer att kolla på.

Ya, jag säger adjö så hörs vi senare.
Puss